Att vara eller att inte vara?
Cykelhjälm eller inte cykelhjälm?
Pappa var här i Örebro igår och lämnade min nya, gamla cykel. Denna har han snickrat på i garaget och nu körde han elva mil extra bara för att komma upp med den till mig. Det var förstås också väldigt trevligt att han kom hit och hälsade på! Till cykeln har han köpt en hjälm. Den är förstås gränslöst osmaklig, det är alla cykelhjälmar. Detta är en av samhällets kanske viktigaste attitydfrågor. Det är inte accepterat att ha cykelhjälm. Detta grundar jag på det fakta att jag är den enda i Örebro som är under 75 år som har samt använder en. Så var iallafall fallet på väg till skolan idag. Varför? Det borde egentligen vara lika självklart som att ha säkerhetsbälte. Om man tänker efter, hur snyggt är det att ha säkerhetsbälte? Det skrynklar dessutom till kläderna. Fåfänga eller säkerhet?
Jag tänker dras med min cykelhjälm av fem huvudsakliga skäl:
1. Jag är gärna föredöme så att andra har det. Utmärkt tillfälle, hur många sådana områden finns det. Jag kan kalla mig förebild!
2. Jag har inga större erfarenheter av statstrafik. I synnerhet inte när det gäller vart man får cykla. Tänk er mig ute på motorvägen i motsatt körriktning. Då är det inte så töntigt med hjälm? Det är det inte heller när man blir jagad av tanter för att man kör på gångbanan, när man blir påkörd eller kör ner i ett vägarbeteshål.
3. Jag tror att jag kan tricksa med cykeln. Stå på framhjulet/bakhjulet, cykla baklänges, på väggar och hoppa upp på trottoarkanter. Det senare försökte jag mig på i sommras och jag ramlade pladask och skrapade upp knäet.
4. Jag var klumpig (varför jag ofta misslyckas med mina försök till ovanstående konster).
5. Klumpigheten är ingenting som kommit på senare dagar. Jag har alltid varit sådan och av den anledningen dragit på mig flertalet hjärnskakningar. En del lindriga och en del värre. Värst var det den gången jag ramlade ut genom en bildörr och slog huvudet i asfalten. Doktorn fick till slut säga ifrån på skärpen och eftersom mitt huvud redan är utsatt för så mycket kan nästa smäll innebära förödande konsekvenser. Har jag haft "lekhjälm" under min uppväxt kan jag väl ha det när jag cyklar?
Givetvis är det inte jättenaturligt att ensam cykla runt med cykelhjälm. Jag tvekade länge men tillstlut tog jag på mig den i morse. På föreläsningen frågade läraren lite saker då och då. Till exempel "hur många här röker? Tror ni inte att hon frågar "hur många här använder cykelhjälm?" Hon förväntade sig givetvis att ingen skulle räcka upp handen men tjii fick hon! (Jag var den ENDA)
Pappa var här i Örebro igår och lämnade min nya, gamla cykel. Denna har han snickrat på i garaget och nu körde han elva mil extra bara för att komma upp med den till mig. Det var förstås också väldigt trevligt att han kom hit och hälsade på! Till cykeln har han köpt en hjälm. Den är förstås gränslöst osmaklig, det är alla cykelhjälmar. Detta är en av samhällets kanske viktigaste attitydfrågor. Det är inte accepterat att ha cykelhjälm. Detta grundar jag på det fakta att jag är den enda i Örebro som är under 75 år som har samt använder en. Så var iallafall fallet på väg till skolan idag. Varför? Det borde egentligen vara lika självklart som att ha säkerhetsbälte. Om man tänker efter, hur snyggt är det att ha säkerhetsbälte? Det skrynklar dessutom till kläderna. Fåfänga eller säkerhet?
Jag tänker dras med min cykelhjälm av fem huvudsakliga skäl:
1. Jag är gärna föredöme så att andra har det. Utmärkt tillfälle, hur många sådana områden finns det. Jag kan kalla mig förebild!
2. Jag har inga större erfarenheter av statstrafik. I synnerhet inte när det gäller vart man får cykla. Tänk er mig ute på motorvägen i motsatt körriktning. Då är det inte så töntigt med hjälm? Det är det inte heller när man blir jagad av tanter för att man kör på gångbanan, när man blir påkörd eller kör ner i ett vägarbeteshål.
3. Jag tror att jag kan tricksa med cykeln. Stå på framhjulet/bakhjulet, cykla baklänges, på väggar och hoppa upp på trottoarkanter. Det senare försökte jag mig på i sommras och jag ramlade pladask och skrapade upp knäet.
4. Jag var klumpig (varför jag ofta misslyckas med mina försök till ovanstående konster).
5. Klumpigheten är ingenting som kommit på senare dagar. Jag har alltid varit sådan och av den anledningen dragit på mig flertalet hjärnskakningar. En del lindriga och en del värre. Värst var det den gången jag ramlade ut genom en bildörr och slog huvudet i asfalten. Doktorn fick till slut säga ifrån på skärpen och eftersom mitt huvud redan är utsatt för så mycket kan nästa smäll innebära förödande konsekvenser. Har jag haft "lekhjälm" under min uppväxt kan jag väl ha det när jag cyklar?
Givetvis är det inte jättenaturligt att ensam cykla runt med cykelhjälm. Jag tvekade länge men tillstlut tog jag på mig den i morse. På föreläsningen frågade läraren lite saker då och då. Till exempel "hur många här röker? Tror ni inte att hon frågar "hur många här använder cykelhjälm?" Hon förväntade sig givetvis att ingen skulle räcka upp handen men tjii fick hon! (Jag var den ENDA)
Kommentarer
Postat av: Sofie
SOOOOOOOFIA !!!
Jag lever i allra høgsta grad och jag saknar dig som bara den! Hoppas du har det superbra och trivs. Vi får internet nu på tisdag tror jag, då får vi høras mer.
Du ær den bæsta <3
Postat av: alexandra
Förnuftigt av dig :d
Trackback
