Tjurfäktning
"Jag blir hellre jagad av Ingvar än en flock med tjurar"
Detta är en slutsats som jag snabbt drog då jag mötte ett gäng av det sistnämnda kreaturet, lösa, mitt på vägen under min harmoniska löptur i skogen. Där fick man för att man fösökte vara nyttig.
Jag sprang och höll ett bra tempo när dessa hemska djur plötsligt uppenbarade sig med den största i spetsen. Min kropp reagerade snabbare än min hjärna och jag satte mina utnötta grusdobbar i vägen så att gruset stänkte och fick stopp på mig själv och i min hjärna ekade en sak "SPRIIIIIING!!". Jag började löpa i motsatt riktning, tala om rusch. Här ligger Maggan och hans muterade dotter minsann i lä. Jag såg att tjurarna blev ursinniga och började löpa efter mig. Jag tänkte intensivt för att komma på bästa möjliga lösning på det lilla dilemma jag hamnat i. Dock var det någonting som störde min tankeverksamhet, bortsett från den ohälsosamma mängd adrenalin som pupmades ut i min kropp, det var nämligen också så att ett gäng (läs: ett hundratal) flugor hade samlats runt min hjässa för att för omväxlings skull utforska något annat än koögon. Så samtidigt som jag sprang där viftade jag hysteriskt omkring mig för att göra mig av med asen. Det såg förmodligen ganska roligt ut. Hur som helst lyckades jag ändå komma på några idéer för att göra mig av med de lite större, mer ursinniga asen där bak. Ett tag funderade jag på att ta av mig min knallblåa klubboverall och försöka vilseleda tjurarna. Jag insåg dock att detta skulle vara farligt och att färgen för tjurfäktning är röd och följaktingen inte blå. Så istället tänkte jag ringa någon och be om hjälp. Då kom jag på att jag inte hade med mig någon telefon. Enda alternativet som kvarstod var då att försöka kasta mig upp i något träd eller en gran. När jag tänkte som bäst tittade jag bakåt och insåga att tjurarna gett upp, jag hade löpt ifrån dem.Vilken ljuv seger. Jag började se mig omkring och insett att jag kommit till Skara domkyrka. Det var bara att lunka hemmåt igen. Tur att jag har skött min träning så exceptionellt bra i nästan tre veckor, annars hade det varit kalvsylta av mig nu, bokstavligt talat.
