Farfar
Min farfar är bäst.
Han föddes den 22 juli 1937 och fyllde således 75 år igår. Den 4 augusti 1989 ringde pappa honom strax före 06:00 på morgonen och gratulerade på namnsdagen. Farfars kommentar blev: Det behöver du väl inte ringa och berätta klockan sex på morgonen? Nej sa pappa då, men du har blivit farfar igen, vi har fått en liten flicka. Sedan den dagen har min farfar funnits där för mig. Även om vi kanske inte pratar om problem och så, så känns det ändå som om han förstår mig. Han är så genuint snäll och har en så positiv inställning till andra människor att jag framstår som Cruella Devil. Han ställer upp för alla i alla lägen och egoism ingår inte i hans register. Han tar hand om farmor som ingen annan kan och hjälper henne hela tiden. De hjälper varandra. Två människor som bryr sig om varandra så mycket är väldigt sällsynt att se. Farfar har gjort så otroligt mycket för mig och jag hoppas kunna ge tillbaka på något sätt. Enda gängen jag har varit liite arg på farfar var när jag var runt 6 år och inte fick ta ytterligare en godis efter att redan ha ätit ett par. Detta säger dock mer om mitt sockerberoende än om farfar. :)
