Cykeltur
Jag har på senare dar förälskat mig i min cykel. Med risk att låta euforisk; är det inte underbart att cykla när det är såhär fint väder? Skönt att komma ut och röra på sig samtidigt som man kan kolla på allt det där gröna som solen väcker till liv och utöver det en massa mer, typ kor. I bästa fall kan man också få sällskap. Jag har haft med mig både hanen och min syster på den legendariska "Solbergarundan" den här veckan. Starten går från mitt hus, sen cyklar man nästan upp till Åsarp innan det är dags att svänga ner höger mot Solberga. Sedan tar man vägen så att man susar ut för Bratteli (samlingsnamn för ett antal backar) och in i Trädet igen. Denna runda är ungefär 1,4 mil lång men det känns inte.
Hur som helst så var jag och min kära syster ute och cyklade rundan igår. När vi var nästan inne i Trädet kände jag att jag behövde stärka mitt manliga ego lite och tänkte därav hoppa upp med cykeln för en trottoarkant. Tyvärr var trottoarkanten aningen för hög och min cykel, gamla Bettan, aningen för olik en Mountain Bike. Med ett svanhopp och en snäv kullebytta följt av ett fall á la Jan Boklövs V-stil räddade jag mirakulöst sommarbenen, bortsett från ett litet, litet skrapsår. Skallen sket jag i men den klarade sig ändå. Turligt nog eftersom jag som liten knodd inte anamade något annat beteende än det klumpiga jag utövar än idag och erhöll flertalet allvarliga hjärnskakningar. Till slut fick farsan nog och köpte en "lekhhjälm" åt mig, och det vill man ju inte riskera igen. Kanske skulle fundera på att köpa Johan "kronofogden" Larssons störtkruka ändå. Där borde det ju finnas plats för hår iaf! På tal om honom så fick jag skatteåterbäring här om dagen. Vilken positiv överraskning. När jag kom och gick där på Kinnemo stack han e 100-lapp i näven på mig. Jag viste väl att jag betalt för mycket!
